Svensk ordbok 2009, webbversion
verb åbäkade åbäkat
å|bäk·ar●bete sig på ett uppseendeväckande och löjligt (och ibland klumpigt) sätt
vard.komm.aporna skrek och åbäkade sig○spec. genom grimaser o.d.hon stod och åbäkade sig framför spegelnåbäka sigsedan 1783till åbäke
Subst.:vbid1-399072åbäkande